Vovvv vad glad jag blir. Har fått kattbesök här på min sida. Jippiiiiii. Jag som ÄLSKAR katter.

När jag var liten bodde en katt med oss. Bull hette han. Han var en sån där gul och fin katt. Jättesnäll. Utom när han fick mig att jaga honom och han sprang upp i ett träd och satt och skrattade åt mig för att jag inte kunde. Var väl inte mitt fel heller..... Att jag inte kan klättra i träd som står rakt upp.

När jag var kanske 1,5 år så kom inte Bull hem mer. Jo som en död katt. Matte fick begrava honom. Han fick ligga på sin favoritplats i trädgården i hörnan på syrenbersån. Ni skulle se.... Mattes tårar bara rann när hon grävde gropen och sen la ner honom och la jorden ovanpå. Hon var så ledsen. Å jag med. För nu hade jag ingen å busa med längre. Han var ju med på varenda promenad och satt och jamade, nej skrek menar jag, när han inte hann med oss.

Idag har vi varit ute jättemånga gånger på lååånga promenader. Tessan blir så sur när hon måste gå i koppel men hon får väl lära sig. Det har ju jag gjort. Spelar väl ingen roll att man måste gå i koppel när man får springa lös så fort det finns en chans. Hon är lite fånig. Men så är hon liten också.

Matte har klagat för att det är så kallt ute. Det känner inte vi så vi tycker det är hellajbans att hoppa i snöhögarna. Min päls är så bra så det fastnar ingen snö i den men ni skulle se Tessan. Hon ser ut som ett snömonster när vi ska gå in :-))

Nä nu orkar jag inte skriva mer för vi ska krypa ner i mattes säng och sova. Alla tre. Det blir så varmt och gott.

Sov gott och nospussar på er från oss

Hur ofta är det man får träffa sina barn igen när man är en avelshund? Jag har inte fått det förut.

Men i förrgår hände det. Då kom Babe och hennes matte och hälsade på. Sååå kul. Har inte sett henne sen hon var valp. Kan med stolthet berätta att hon har blivit en riktig urping.

Precis så där lagom liten som man ska vara som Sheltie. Tsiii... Hon var skiträdd för Tessan. Hennes matte kallade henne för svartskalle (Tessan alltså) och det är ju sant. Hon syns ju inte när hon ligger  på den svarta mattan :-)

Efter vi hade varit ute och lekt så gick det i alla fall bättre mellan dem. Konstigt nog var det som om det fanns nåt visst mellan Babe och mig. Vi gillade varandra direkt.

I går var mattes ena barnbarn här hela dagen för hon var jätteförkyld. Får hoppas man inte börjar nysa nu får då ska hon få..........

Ja, ni fattar varför matte inte orkat vara här inne och skrivit på ett par dar. Hon är ju inte så stark och jag kan ju inte skriva själv så.....

Tack för alla mysiga hälsningar jag fått. Lovar att hälsa på hos er innan natten kommer.

Vovv på er från mig och syrran